När vi odlar vin i Sverige, alldeles oavsett om det är en vinodling på Gotland eller Österlen eller i en villaträdgård i Norrland, handlar det oftast om arten Vitis vinifera som framgångsrikt korsats med de härdiga arterna Vitis labrusca och Vitis amurensis, som kommer från Nordamerika respektive Asien.
Vissa namnsorter är härdigare än andra och allra härdigast är de så kallade staketdruvorna från Lettland. De kan uthärda vintertemperaturer ända ner till fyrtio minusgrader. Om man summerar härdigheten med det ökade antalet soltimmar sommartid kan man odla vindruvor ända uppe i Norrland.
Vissa år mognar de norrländska före de skånska eftersom vinrankan verkligen diggar sol. Och det känns ju i sammanhanget inte mer än rätt.
Mina favoriter bland vindruvorna är den gulgröna nästan kärnfria sorten ’Himrod’ och den blåa ’Boskoop glory’. Båda har saftigt söta och goda druvor som passar bra för spontanskörd när man passerar en mogen klase.
Vindruvan är soldyrkaren nummer ett i trädgården. Ge den därför alltid den varmaste platsen i trädgården. Plantera helst mot en värmande fasad eller åtminstone i ett vindskyddat läge. Vattna rejält första året och kommande torra somrar tills rankan är väl etablerad. Näringstillförsel är mestadels överflödig i en normal svensk jord.
Det enda vinrankan inte klarar är en dåligt dränerad jord. Om du vill låta en vinranka klänga i en pergola så är det bäst att lägga till någon extra odlingszon i härdighet eftersom pergolan som regel utsätts för blåst. Jag brukar alltid föreslå någon baltisk sort för pergolakläng, även i lägsta odlingszonen om läget är utsatt.
Zon I–II Varmt vindskyddat läge för sorterna ’Himrod’, ’Boskoop Glory’, ’Dr Schmidtmanns sockerdruva’, ’Frankenthaler’ eller ’Schuyler’.
Zon III Ovan nämnda mot en värmande fasad eller allra helst i kallväxthus.
Zon IV– Välj någon baltisk druva exempelvis ’Sukribe’ eller ’Zilga’.