Det första som slog mig när jag klev in i den lilla trädgården, med den fantastiska buxbomsparterren, de vitrappade murarna och den slitet eleganta terrassen mot huset var att jag inte behövde anstränga mig över hövan.

I trädgårdsdesign, som i allt kreativt arbete, måste man ha kunskap om vad man ska göra, men också̊ insikt i vad man ska lämna i fred.
Förutom att tänka och bygga ut de upphöjda bäddarna med soffa mot fasaden handlade det mest om att kontinuerligt inspirera Eva och Björns önskan att förstärka medelhavskänslan. Bland det första vi gjorde var att plantera ett olivträd i en av bäddarna. Det var över 10 år sedan och den står kvar än idag – året om. Snacka om zon noll.