Villa Prästgatan var min allra första trädgård på Österlen. Vi hade lämnat odlingszon 4 i Värmland och hamnat i nollan. Och med det bytte vi också en gigantisk trädgård med tillhörande skog till en muromgärdad liten med bara ett enda träd, ett körsbärsträd mitt på gräsmattan.

Grannen hade ett gigantiskt fikonträd och ett par trädgårdar längre bort växte en nästintill manshög rosmarinbuske gren i gren med ett aprikosträd. Klart att jag tappade hakan och i samma stund fick korn på Medelhavet. Det var också här jag murade min första låga mur och monterade min första pergola i armeringsjärn. Till den beställdes fyra blåregn som efter ett par år visade sig vara vita. Det gjorde ingenting. Vita blommor lyser alltid vackert i skymningen.